Fjoling

Kompisen klev ur bilen och började låta som en älg(!?). Att han är en man med många strängar på sin lyra vet jag sen gammalt, att han har stor kunskap om djur och natur likaså. Men ändå med viss skepsis smålog jag och skakade lite på huvudet samtidigt som jag följde älgkalven med blicken då han vände rumpan åt oss. Men tror ni inte på tusan han vänder om i buskaget och ställer sig och blåstirrar rakt på oss. Så länge det låter ”älg” om bilen står han där och stirrar. När ljudet slutar vänder han sig om och går därifrån, men innan han försvinner för gott vänder han sig om och tittar mot oss en sista gång.

Nikon D300s, Nikon AF-S 200-500/5.6E ED

Kommentera